Marie Antoinette var fransk drottning under 1700-talet. Hon var sin tids största it-girl som älskade att frossa i vackra kläder och smycken. Som person beskrevs hon som vacker, charmerande, och värdig men även som tanklös och ytlig. Marie Antoinette provocerade många inom hovet för att hon valde vänner efter personlighet istället för rang. Hon ogillade den strikta rangbundna etiketten i Versailles, så det lilla lustslottet Trianon i palatsparken blev något av hennes oas. Dit var endast den närmaste vänkretsen välkommen, Axel von Fersen definitivt inkluderad.
Axel var svensk greve, riksmarskalk och diplomat. Han beskrevs som exceptionellt stilig. De möttes första gången på en bal i Versailles då båda bara var arton år gamla. Hon var då kronprinsessa och han en nyanländ svensk adelsman på sin bildningsresa i Europa. Kärlekshistorian som snart tog sin början blev djup och innerlig, och skulle pågå tills döden skiljde dem åt. Vissa historiker hävdar till och med att en av kungaparets söner i själva verket var Marie Antoinettes och Axels.
När den franska revolutionen bröt ut stod drottningen, som blivit en symbol för överflöd och slöseri, inte högt i kurs. För att klara livhanken gjorde kungafamiljen ett försök att fly till Belgien, med Axel von Fersens hjälp. Men försöket misslyckades och de greps.
Det enda smycke hon bar under sin fängelsetid var en signetring med en modifikation av Axel von Fersens devis ingraverad - "Tutto a te mi guida", allt leder mig till dig.
Hon avrättades 1793 med giljotin.
Axel von Fersen sägs ha sörjt henne ända fram till sitt eget tragiska slut många år senare, då han slogs ihjäl av en upphetsad och berusad pöbel i Stockholm. Detta framför ögonen på ett beväpnat Svea Livgarde, på grund av falska rykten om att han varit inblandad i den svenska kronprinsens Karl Augusts död. Han dog 1810. Långt senare fick Fersen upprättelse och begravdes under stora hedersbetygelser.
Äktenskapstycke? Hmm… ja det är ganska svårt att bedöma när inga foton, av helt naturliga skäl, finns. Porträtten av dem båda är ju starkt influerade av den tidens porträttmålarstil. Men man tager vad man haver, som Kajsa Warg sa. Ovala ansikten, små rosenmunnar, raka, smala näsor och vackra ögon. Som hämtade ur barndomens bokmärkesamling. Om vi till detta lägger till samtida beskrivningar av dem båda som mycket vackra, kan vi inte annat än att drämma till med ett högt betyg. Betyg 7/10
